onsdag 6 maj 2009

Cancer

Nä det är inte kräftans tecken jag skriver om utan den hemska sjukdomen cancer...Jag önskar att jag kunde skriva om ngt kul och frsächt men klumpen i halsen är stor just nu.

Våren 1999 upptäckte svärmor knölar och det visade sig vara cancer,en obotlig sådan som satt på bla levern,bukspottskörtlen, och flera andra ställen.

Hon blev snabbt väldigt sjuk och den sista tiden låg hon bara som ett spöke i soffan och sov.Magen hoppade otäckt och hennes favorit katt totalvägrade att lämna henne över huvud taget.De sista dagarna fick hon tillbringa på sjukhuset och den 14 juli 1999 dog hon.Vi alla kände en slags frid då hon var väldigt sjuk och hade väldigt ont...

Svärfar drogs ner i ett svart hål,tog upp sina gamla alkolistvanor och 8 månader av hans liv försvann.Vi hjälpte till med det vi kunde.Tog hand om katterna,fixade så hundarna hade det bra.Såg till att vänner som bodde närmare än vi såg till att han höll sig i liv....Vi bodde då 25 mil i från och det kör man inte var dag kanske.Vi fixade med deras hus och samtidigt träffade svärfar en ny kvinna och redan julen 99 var de gifta.Vi var inte förvånade.Hon var också alkolist men på ngt sätt så lyckades de stötta upp varandra till en nyktert liv.De är bra för varandra.

Idag lever de i ett bra liv men....
Min bonussvärmor har drabbats av bröstcancer.De har opererat bort knölar den 31 mars och nu i sommar är det dags för cellgifter.12 veckor av en sort sen ska hon gå 6 veckor på en annan sort.Sen ska det strålas.Svärfar R lät så deppig att jag hade sådan lust att springa upp till han och krama om honom.Jag kan tänka mig att han fick en otäck deja´vu känsla från våren 99....
Det fick jag nämligen.

Jag är uppriktigt rädd att OM det värsta otänkbara skulle ske så förlorar vi inte bara en person vi älskar utan två.Svärfar kommer inte klara detta.Skulle han börja supa igen dessutom så lägger kroppen av rätt snart.Han har inga resurser kvar.
Det känns nattsvart just nu.
Vårt paradis på jorden har länge varit hos just K och R i Västervik.Vi har längtat och längtat hela året på denna vecka vi tillbringar där var sommar och det är så skönt och väldigt avslappnande att umgås med dem.'Om jag ska vara lite ego så är jag rädd för att även förlora mitt paradis.Jag vill inte förlora K, jag vill inte förlora vårt paradis.
Jag vill inte förlora mer.

Liten uppdatering:Sambon ringde upp sin pappa(han var inte hemma när svärfar ringde) och lite hopp fick man då oddsen efter genomförd cellgiftsbehandlig är 20-80.Alltså till Ks favör.Känns skönt.Många tårar blir det ju,Speciellt har jag tänkt på min älskade farmor som också hade cancer lite överallt som dog den 7 juni 2001.Det var en stor förlust men det kändes bra då mitt kusinbarn föddes på just den dagen förra året och man har lite glada och härliga att tänka på även den dagen...
Nu ska jag fixa lite böcker till barnen om just döden och sjukdomar.....

4 kommentarer:

  1. Åh Helena, vad jag känner för er just nu. Vad ni gått igenom, inte minst svärfar. Hur kan det vara så orättvist, att en person, en familj ska behöva drabbas av denna hemska sjukdom igen.

    Massor med kramar till hela familjen!!!

    SvaraRadera
  2. Vad skönt att oddsen ser så bra ut. Hoppas, hoppas att allt går bra.
    kram

    SvaraRadera
  3. Bra att oddsen ändå ser så pass bra ut mitt i allt elände. Håller mina tummar för att det går vägen. Cancer är en j-a skitsjukdom helt enkelt :-(
    Kram Nina

    SvaraRadera
  4. Men huuu, stackars stackars din pappa, hans fru och er alla.

    Hoppas såklart verkligen att de får bort den!

    KRAM

    SvaraRadera